Nr 1.Adaptogener

Adaptogenernas unika förmåga

Skribent: Irene Ahlberg, medicinsk journalist

Adaptogener har länge använts inom den traditionella medicinen för att öka kroppens uthållighet, motståndskraft och styrka. Men det är först i modern tid man börjat förstå att de speciella örterna har unika förmågor.
Definitionen adaptogen myntades redan 1947. Man upptäckte då att en kärlvidgande substans hade förmågan att öka kroppens motståndskraft mot stress. Latinets “adapto” betyder anpassa och det är precis det som adaptogener hjälper till med. De ökar kroppens förmåga att anpassa sig efter de faktorer som påverkar den, så att den inte skadas.
Adaptogener är unika på många sätt. Även om de påverkar ork, humör och koncentration på ett positivt sätt stimulerar de inte centrala nervsystemet på ett drogliknande sätt som exempelvis nikotin och koffein. De har istället en förmåga att aktivera funktioner som ämnesomsättning, signalöverföring och hormonbalans, så att de fungerar normalt, även under pressade förhållanden.
Reglerar stress- och immunsystem
– Vi förstår ännu inte själva mekanismen i adaptogenerna helt och hållet. Men det är uppenbart att den har med en reglering av kroppens stress- och immunsystem att göra och att den är kopplad till cellernas och organismens biokemiska anpassning till stress. Det finns många studier som visar att adaptogener ökar vår förmåga att orka med stress.
De hjälper också kroppen att läka de tillstånd och sjukdomar som stress kan leda till, berättar Alexander Panossian, professor vid  National Institute of Health i Armenien, konsult vid Hälsoministeriet i Armenien och forskningsledare vid Swedish Herbal Institute i Vallberga. Han är också en av världens ledande adaptogenforskare.

Hur adaptogenerna kan hjälpa oss
Större lugn, effektivare fokusering och bättre förmåga att tänka rationellt i pressade situationer. Lättare att hålla sig alert, bättre fysisk ork och styrka, ökad psykisk stabilitet, bättre sömn och mindre nedstämdhet är dokumenterade effekter av aptogener. Dessutom har studier (bla  Saratikov et al 1978)  visat att rosenrot är mycket effektiv som lusthöjare.
Att anpassa kan förstås också innebära att man ändrar på något så att det passar in i en situation, eller ett mönster, som är skadligt och farligt. Men adaptogenerna arbetar inte på det sättet.
– Deras sätt att anpassa kroppen och göra den tåligare mot stress går istället ut på att stimulera kroppen att hantera stress, som om den vore pigg, utvilad, frisk och välnärd. Men en adaptogen kan aldrig stimulera kroppen över dess egen gräns. Adaptogenen kan aldrig överaktivera organismen. Den verkar bara fram till en normalisering, fortsätter professor Panossian.
Om någon funktion eller något organ behöver aktiveras,  då ser adaptogenerna till att det blir så. Om något istället behöver dämpas, då gör de det.
– Adaptogener arbetar för homeostas, organismens egen inre strävan efter balans i alla funktioner och mellan alla substanser. Genom att påverka kroppens ”stressystem” och normalisera stresshormonerna, kan adaptogenerna påverka många av kroppens organ och processer.
Man kan alltså inte göra sig opåverkbar av stress med hjälp av adaptogener. Däremot kan man få hjälp av dem för att hantera stressen på ett bättre sätt, så att kroppens organism inte tar så stor skada.

Kriterier för adaptogener
Skolmedicinen arbetar utifrån synsättet ”en sjukdom ett läkemedel”. Adaptogener har däremot inte effekt på enbart ett enskilt organ. Istället påverkar de en mängd olika funktioner och organ i kroppen. Signalsystemet bokstavligen kastar ut adaptogenernas substanser i kroppen. Receptorer i organen fångar upp dem och omvandlar dem till positiva effekter.
De ursprungliga kriterierna för adaptogener formulerades redan på 1940-talet och en forskare vid namn Ivan Brekham definierade dem 1968. Definitionen säger att örten eller substansen måste ha en ”icke specifik effekt”.
Det vill säga, den ska öka motståndskraften mot ett brett spektrum av olika skadliga fysiska, kemiska eller biologiska faktorer, så kallade stressorer. Adaptogenen påverkar alltså inte enbart en funktion i kroppen. Inte heller ger den en kick så att någon signalsubstans eller hormon höjs mot skyarna, medan någon annan, för balansens skull, åker motsvarande väg ner i botten. Så som  fallet är med exempelvis med socker och koffein.
– En adaptogen ska också ha en normaliserande verkan på kroppens organismer - alltså motverka eller förhindra störningar framkallade av aktiviteter, miljö eller annan skadlig påverkan. Ett annat kriterium är att en adaptogen ska vara ofarlig. Den ska ha effekt på flera olika problem och åkommor och inte orsaka någon, eller bara minimala, störningar på organismens normala funktioner.

Oense forskare
Forskningen på adaptogener är intensiv. Idag har forskare också kunnat konstatera att en äkta adaptogen även har effekt både vid en enstaka dos (på engelska kallad single dose) liksom vid längre tids användning.
Det är bland annat detta kriterium på enstaka dos, liksom att en adaptogen måste vara oskadlig, som gör att ginseng av många forskare inte längre anses höra till adaptogenerna.
– Ginseng har diskuterats mycket och alla forskare är inte överens. Historiskt har den länge ansetts vara en adaptogen men det finns viktiga skillnader mellan ginseng och adaptogener.
– En forskargrupp ledd av S.F. Tuzov visade redan 1968  att ginseng inte har effekt vid en enstaka dos, Ginseng innehåller också en del ämnen som visat sig kunna ge starka allergiska reaktioner. Örten uppfyller alltså inte kravet att vara helt ofarlig. Ginseng kan också överstimulera och man har inte kunnat bevisa att den har någon skyddande effekt mot kemiska gifter, säger Alexander Panossian.

Forskning
Sovjetunionen, och sedermera Ryssland, är och har varit banbrytare när det gäller forskning om adaptogener. Redan 1943 gav Josef Stalin vetenskapsmän i uppgift att hitta en lämplig substans för de miljontals soldater och andra, som var anställda inom det ryska försvaret under andra världskriget. Avsikten var att de skulle klara stress bättre och kunna arbeta hårdare. Idén att använda örtsubstanser för att öka arbetskapacitet, uthållighet och styrka utvecklades sedan mellan 1950 och 1960.  
Fram till 1984 fanns det cirka 1500 publicerade arbeten om adaptogenerna i Ryssland. Därefter har intresset accelererat och forskning bedrivs nu även i Tyskland, Holland, Sverige, Kina, USA och Japan. I Sverige är det George Wikman, vd för Örtmedicinska Institutet, som initierar en stor del av forskningen. Samarbetet är flitigt med forskare och forskningsinstitut över hela världen.
1985 publicerade Professor Wagner, en av världens ledande forskare på växtsubstanser, en samanställning över effekten av rysk rot. Undersökningen baserade sig på studier av totalt 2100 friska personer mellan 19 och 72 år. Försökspersonerna testade rysk rot med avseende på den adaptogena, skyddande och stärkande effekten.
Deltagarna i studien utsattes för extrema påfrestningar i form av exempelvis värme, föroreningar, fysisk träning, stress och tyngdlöshet. Samtidigt mättes arbetskapaciteten. Professor Wagners undersökning visade att rysk rot hade en klart skyddande effekt vid stress och belastning: dessutom förbättrades syreupptagningsförmågan och hjärtats arbetskapacitet. Slutsatsen var att rysk rot ökar orken vid påfrestning och att resultatet kommer snabbt, ofta inom 1-2 timmar.
I den ansedda tidskriften Phytomedicine publicerades 2002  en studie som visade att rosenrot var effektiv mot trötthet och stress. Dessutom visade det sig att effekten var densamma vid en låg dos som vid en högre.
Många vetenskapliga studier har gjorts för att undersöka adaptogenernas påverkan på uthållighet och vakenhet hos olika grupper.  2003 publicerades i Phytomedicine en studie på 161 unga män som under flera veckor levde tillsammans under samma betingelser. De utsattes också för olika komplicerade och krävande tester. De som fick rosenrot kunde lösa sina uppgifter mycket effektivare och de mådde också bättre än placebogruppen.
Idag inriktar sig forskningen om adaptogener på framför allt tre områden. Molekylärbiologi om cellens skyddsmekanismer, biokemi om mediatorer i stressystemet och klassisk stressforskning.
Intresset för studier om adaptogenernas förmåga att öka känslan av livskvalitet (QOL), inte bara hos friska personer utan även hos dem som bär på en sjukdom, har också vuxit.
Alexander Panossian har ett stort intresse för det här området. Tillsammans med forskare i Armenien och Tyskland presenterade han nyligen en studie om Chi San, ett naturmedel som innehåller en kombination av rosenrot, schisandra och rysk rot, och dess förmåga att öka känslan av livskvalitet. Med livskvalitet menas enligt forskarna en sammanvägning av fysisk förmåga, mental förmåga, sinnesstämning och socialt beteende.

Högre livskvalitet
Studien var dubbelblind, placebokontrollerad och randomiserad. De deltagande patienterna hade lunginflammation och samtliga fick antibiotika mot den. En grupp fick dessutom adaptogenerna två gånger per dag medan den andra gruppen fick placebo.
– Vi kunde redan efter en dag visa att adaptogengruppen hade en högre livskvalitet; de mådde allmänt bättre. Dessutom tillfrisknade de snabbare och behövde inte ta antibiotika lika länge som kontrollgruppen. Denna tendens höll i sig under de tio dagar som patienterna följdes.
Det  planeras även en studie vid Karolinska Institutet i Solna. Erik Olsson, psykolog och doktorand vid Psykologiska institutionen vid Uppsala universitet och verksam vid PBM Stressmedicin kommer att leda en studie för att se om det går att göra något åt stressrelaterade utmattningstillstånd med hjälp av rosenrot som ett komplement till bland annat beteendeterapi.
I den ska 50 personer med diagnostiserat utmattningssyndrom enligt Socialstyrelsens kriterier delta. Studien är dubbelblind och ska pågå under fyra veckor. Man ska mäta förändringar i mental prestation, stressresponsmönster, kortisolrespons, livskvalitet och symtomuppskattning.

Treklövern rosenrot, schisandra och rysk rot
Det finns ett tiotal växter som man idag något slarvigt kallar för adaptogener, men de som verkligen lever upp till kriterierna är inte fler än fyra. Tre av dem, rosenrot, schisandra och rysk rot tillhör idag några av våra mest populära kosttillskott.
Rosenrot har en lång tradition i Norden. Den var en av Linnés favoriter bland de nordiska medicinalväxterna och den har också en lång läketradition hos samerna. Det är den adaptogen som ger tydligast effekt på den mentala prestationen, till exempel koncentration, tankeskärpa och upplevelse av glädje. Rosenrot har också den bästa kliniska dokumentationen. Flera studier visar att den hjälper vid trötthet och stress.
– Om vi står under långvarig eller upprepad stress påverkas tillgången på energi i vår hjärna. Anledningen är att omvandlingen av glukos till den energi som hjärnan kan tillgodogöra sig, ATP, minskar. Rosenrot har en förmåga att öka omvandlingen av glukos till ATP. Därmed får hjärnan mer energi, tröttheten minskar och vi blir piggare, säger Professor Panossian.

Ökar känsligheten
Även balansen av hormoner och signalsubstanser störs vid stress. Kortisol, som aktiverar flykt- och försvarsfunktioner är bra vid kortvarig stress. Men om stressnivån inte sjunker kan avstängningsmekanismen avtrubbas och kortisolpåslaget blir konstant och skadligt.
De psykiska reaktionerna blir trötthet, utmattning, leda och olust. Rosenrot ökar känsligheten hos kroppens viktiga feedbacksystem så att kortisolmängden kan minska i tid. Vi kan återhämta oss och vila, och stresströskeln höjs.
– Stress kan också minska tillängligheten av viktiga signalsubstanser som serotonin och dopamin. Dessa är viktiga för all kommunikation i hjärnan, och påverkar inte minst vår förmåga att känna glädje och sexuell lust. Studier visar att rosenrot tycks öka tillgängligheten och känsligheten för serotonin och dopamin. Resultatet blir ökad glädje, initiativkraft och livslust. Även depression tycks påverkas positivt. Effekten av rosenrot kommer snabbt, ofta redan efter ett par timmar.

Schisandra
Om rosenrot kan kallas för hjärnans normaliserare så kan man kalla schisandra för kroppens. Den har en förmåga att minska fysisk trötthet, öka uthålligheten och påskynda återhämtningen efter ansträngning. I Kina används schisandra framförallt för att ge ökad energi och ork. Men också för att skydda och bevara kroppens organ.
Redan de gamla kineserna ansåg att schisandra är örten som förlänger livet utan att man åldras.
– Med hjälp av vår moderna forskning vet vi nu att schisandra har en skyddande effekt på hjärta, kärl, lever och lungor. Örten verkar stimulerande på det centrala nervsystemet. Schisandra har också visat sig vara antiinflammatorisk, öka blodcirkulationen och höja dopaminnivåerna. Detta ökar den sexuella förmågan och lusten, och minskar nedstämdhet.
Schisandra tas snabbt upp av kroppen. Redan efter 30 minuter finns den ute i de stora organen, inklusive hjärnan. Den stannar också kvar i kroppen länge.
Schisandra hjälper till att bryta ner olika ämnen och skyddar levern mot gifter. Inte minst viktigt för den som tar läkemedel som bryts ner i levern och för den som dricker alkohol. Bättre kondition, mindre mjölksyra och bättre syreupptag står också på schisandras pluskonto.
– Dess positiva inverkan på såväl vanliga motionärer som otränade och elitidrottare har bevisats i flera studier. I en studie kunde man se att intag av schisandra gjorde att vanliga motionärer fick nästan lika höga värden som elitidrottare. Det visar att kroppen blir mer lättränad med hjälp av schisandra, säger Alexander Panossian.

Rysk rot
Traditionellt har rysk rot använts vid till exempel mental- och fysisk trötthet, reumatisk värk, stress och impotens. Rysk rot är antiinflammatorisk och har en positiv effekt på immunförsvaret. Men det är viktigt att komma ihåg att den varken stimulerar eller minskar immunförsvarets effekt.
Den modulerar, varierar det, så att det fungerar mer effektivt beroende på vad det utsätts för. Den adaptogena effekten märker man genom att den hjälper kroppen att hitta ett normalläge. Detta gäller också vid återhämtning efter sjukdomar, allt från enkla förkylningar till allvarligare tillstånd. Rysk rot påskyndar återhämtningen.
Det finns också ett flertal publicerade studier som visar att Rysk rot även har tydlig effekt vid förkylning och influensa. Adaptogenen har visat sig ha antiviral effekt både när det gäller RSV virus och Influensa A (Glatthaar-Saalmuller et al 2001) .
Rysk rot har både en snabb och en långtidsverkande  effekt. Redan efter 30 minuter finns den ute i vävnaderna och 48 timmar efter intaget finns 10 procent av de aktiva substanserna kvar.

Referenser
Saratikov et al: ”On the effect of salidroside on turnover of catacholamines on brain”, Biological Sciences 6, 1978.
 Brekhman, I.I., dardymov,I.V., ”New substances of plant origin which increase non-specific resistance”. Annual Review of Pharmacology, vol 8 1968.
Tuzov SF. ”Comparative characteristics of the effect of some CNS stimulants on muscular capacity on men”. In: Stimulants of the Central Nervous System, (Saratikov AS, ed.). Tomsk University Publishing Press, Tomsk, pp. 156 161. 1968.
Medicinal Plant Res. (eds. Wagner, H., Hikino, H., Farnsworth, N.R.) Vol. I.
Academic  Press, London, New York, Tokyo 1985, p. 156 – 209.
Shevtsov, V.A et al: ”A randomised trial of two different doses of a SHR-5 Rhodiola rosea extract versus placebo and control of capacity of mental work”. Phytomedicine nr 10 2003.
Spasov, A.A et al: ” A double-blind placebocontrolled pilot study of the stimulating and adaptogenic effect of Rhodiola rosea SHR-5 extract on the fatique of students caused by stress during an examination period with a repeated low-dose regimen.
Phytomedicine nr 7 2000.   
Phytomedicine aug 2005.
Glatthaar-Saslmüller et al: ”Antiviral activity of an extract derived from Siberian ginseng”. Antiviral Research 2001.