Adaptogenernas
unika förmåga
Skribent:
Irene Ahlberg, medicinsk journalist
Adaptogener har länge använts inom den traditionella medicinen
för att öka kroppens uthållighet, motståndskraft
och styrka. Men det är först i modern tid man börjat
förstå att de speciella örterna har unika förmågor.
Definitionen adaptogen myntades redan 1947. Man upptäckte då
att en kärlvidgande substans hade förmågan att öka
kroppens motståndskraft mot stress. Latinets “adapto”
betyder anpassa och det är precis det som adaptogener hjälper
till med. De ökar kroppens förmåga att anpassa sig efter
de faktorer som påverkar den, så att den inte skadas.
Adaptogener är unika på många sätt. Även
om de påverkar ork, humör och koncentration på ett
positivt sätt stimulerar de inte centrala nervsystemet på
ett drogliknande sätt som exempelvis nikotin och koffein. De har
istället en förmåga att aktivera funktioner som ämnesomsättning,
signalöverföring och hormonbalans, så att de fungerar
normalt, även under pressade förhållanden.
Reglerar stress- och immunsystem
– Vi förstår ännu inte själva mekanismen
i adaptogenerna helt och hållet. Men det är uppenbart att
den har med en reglering av kroppens stress- och immunsystem att göra
och att den är kopplad till cellernas och organismens biokemiska
anpassning till stress. Det finns många studier som visar att
adaptogener ökar vår förmåga att orka med stress.
De hjälper också kroppen att läka de tillstånd
och sjukdomar som stress kan leda till, berättar Alexander Panossian,
professor vid National Institute of Health i Armenien, konsult
vid Hälsoministeriet i Armenien och forskningsledare vid Swedish
Herbal Institute i Vallberga. Han är också en av världens
ledande adaptogenforskare.
Hur
adaptogenerna kan hjälpa oss
Större lugn, effektivare fokusering och bättre förmåga
att tänka rationellt i pressade situationer. Lättare att hålla
sig alert, bättre fysisk ork och styrka, ökad psykisk stabilitet,
bättre sömn och mindre nedstämdhet är dokumenterade
effekter av aptogener. Dessutom har studier (bla Saratikov et
al 1978) visat att rosenrot är mycket effektiv som lusthöjare.
Att anpassa kan förstås också innebära att man
ändrar på något så att det passar in i en situation,
eller ett mönster, som är skadligt och farligt. Men adaptogenerna
arbetar inte på det sättet.
– Deras sätt att anpassa kroppen och göra den tåligare
mot stress går istället ut på att stimulera kroppen
att hantera stress, som om den vore pigg, utvilad, frisk och välnärd.
Men en adaptogen kan aldrig stimulera kroppen över dess egen gräns.
Adaptogenen kan aldrig överaktivera organismen. Den verkar bara
fram till en normalisering, fortsätter professor Panossian.
Om någon funktion eller något organ behöver aktiveras,
då ser adaptogenerna till att det blir så. Om något
istället behöver dämpas, då gör de det.
– Adaptogener arbetar för homeostas, organismens egen inre
strävan efter balans i alla funktioner och mellan alla substanser.
Genom att påverka kroppens ”stressystem” och normalisera
stresshormonerna, kan adaptogenerna påverka många av kroppens
organ och processer.
Man kan alltså inte göra sig opåverkbar av stress med
hjälp av adaptogener. Däremot kan man få hjälp
av dem för att hantera stressen på ett bättre sätt,
så att kroppens organism inte tar så stor skada.
Kriterier för adaptogener
Skolmedicinen arbetar utifrån synsättet ”en sjukdom
ett läkemedel”. Adaptogener har däremot inte effekt
på enbart ett enskilt organ. Istället påverkar de en
mängd olika funktioner och organ i kroppen. Signalsystemet bokstavligen
kastar ut adaptogenernas substanser i kroppen. Receptorer i organen
fångar upp dem och omvandlar dem till positiva effekter.
De ursprungliga kriterierna för adaptogener formulerades redan
på 1940-talet och en forskare vid namn Ivan Brekham definierade
dem 1968. Definitionen säger att örten eller substansen måste
ha en ”icke specifik effekt”.
Det vill säga, den ska öka motståndskraften mot ett
brett spektrum av olika skadliga fysiska, kemiska eller biologiska faktorer,
så kallade stressorer. Adaptogenen påverkar alltså
inte enbart en funktion i kroppen. Inte heller ger den en kick så
att någon signalsubstans eller hormon höjs mot skyarna, medan
någon annan, för balansens skull, åker motsvarande
väg ner i botten. Så som fallet är med exempelvis
med socker och koffein.
– En adaptogen ska också ha en normaliserande verkan på
kroppens organismer - alltså motverka eller förhindra störningar
framkallade av aktiviteter, miljö eller annan skadlig påverkan.
Ett annat kriterium är att en adaptogen ska vara ofarlig. Den ska
ha effekt på flera olika problem och åkommor och inte orsaka
någon, eller bara minimala, störningar på organismens
normala funktioner.
Oense forskare
Forskningen på adaptogener är intensiv. Idag har forskare
också kunnat konstatera att en äkta adaptogen även har
effekt både vid en enstaka dos (på engelska kallad single
dose) liksom vid längre tids användning.
Det är bland annat detta kriterium på enstaka dos, liksom
att en adaptogen måste vara oskadlig, som gör att ginseng
av många forskare inte längre anses höra till adaptogenerna.
– Ginseng har diskuterats mycket och alla forskare är inte
överens. Historiskt har den länge ansetts vara en adaptogen
men det finns viktiga skillnader mellan ginseng och adaptogener.
– En forskargrupp ledd av S.F. Tuzov visade redan 1968 att
ginseng inte har effekt vid en enstaka dos, Ginseng innehåller
också en del ämnen som visat sig kunna ge starka allergiska
reaktioner. Örten uppfyller alltså inte kravet att vara helt
ofarlig. Ginseng kan också överstimulera och man har inte
kunnat bevisa att den har någon skyddande effekt mot kemiska gifter,
säger Alexander Panossian.
Forskning
Sovjetunionen, och sedermera Ryssland, är och har varit banbrytare
när det gäller forskning om adaptogener. Redan 1943 gav Josef
Stalin vetenskapsmän i uppgift att hitta en lämplig substans
för de miljontals soldater och andra, som var anställda inom
det ryska försvaret under andra världskriget. Avsikten var
att de skulle klara stress bättre och kunna arbeta hårdare.
Idén att använda örtsubstanser för att öka
arbetskapacitet, uthållighet och styrka utvecklades sedan mellan
1950 och 1960.
Fram till 1984 fanns det cirka 1500 publicerade arbeten om adaptogenerna
i Ryssland. Därefter har intresset accelererat och forskning bedrivs
nu även i Tyskland, Holland, Sverige, Kina, USA och Japan. I Sverige
är det George Wikman, vd för Örtmedicinska Institutet,
som initierar en stor del av forskningen. Samarbetet är flitigt
med forskare och forskningsinstitut över hela världen.
1985 publicerade Professor Wagner, en av världens ledande forskare
på växtsubstanser, en samanställning över effekten
av rysk rot. Undersökningen baserade sig på studier av totalt
2100 friska personer mellan 19 och 72 år. Försökspersonerna
testade rysk rot med avseende på den adaptogena, skyddande och
stärkande effekten.
Deltagarna i studien utsattes för extrema påfrestningar i
form av exempelvis värme, föroreningar, fysisk träning,
stress och tyngdlöshet. Samtidigt mättes arbetskapaciteten.
Professor Wagners undersökning visade att rysk rot hade en klart
skyddande effekt vid stress och belastning: dessutom förbättrades
syreupptagningsförmågan och hjärtats arbetskapacitet.
Slutsatsen var att rysk rot ökar orken vid påfrestning och
att resultatet kommer snabbt, ofta inom 1-2 timmar.
I den ansedda tidskriften Phytomedicine publicerades 2002 en studie
som visade att rosenrot var effektiv mot trötthet och stress. Dessutom
visade det sig att effekten var densamma vid en låg dos som vid
en högre.
Många vetenskapliga studier har gjorts för att undersöka
adaptogenernas påverkan på uthållighet och vakenhet
hos olika grupper. 2003 publicerades i Phytomedicine en studie
på 161 unga män som under flera veckor levde tillsammans
under samma betingelser. De utsattes också för olika komplicerade
och krävande tester. De som fick rosenrot kunde lösa sina
uppgifter mycket effektivare och de mådde också bättre
än placebogruppen.
Idag inriktar sig forskningen om adaptogener på framför allt
tre områden. Molekylärbiologi om cellens skyddsmekanismer,
biokemi om mediatorer i stressystemet och klassisk stressforskning.
Intresset för studier om adaptogenernas förmåga att
öka känslan av livskvalitet (QOL), inte bara hos friska personer
utan även hos dem som bär på en sjukdom, har också
vuxit.
Alexander Panossian har ett stort intresse för det här området.
Tillsammans med forskare i Armenien och Tyskland presenterade han nyligen
en studie om Chi San, ett naturmedel som innehåller en kombination
av rosenrot, schisandra och rysk rot, och dess förmåga att
öka känslan av livskvalitet. Med livskvalitet menas enligt
forskarna en sammanvägning av fysisk förmåga, mental
förmåga, sinnesstämning och socialt beteende.
Högre livskvalitet
Studien var dubbelblind, placebokontrollerad och randomiserad. De deltagande
patienterna hade lunginflammation och samtliga fick antibiotika mot
den. En grupp fick dessutom adaptogenerna två gånger per
dag medan den andra gruppen fick placebo.
– Vi kunde redan efter en dag visa att adaptogengruppen hade en
högre livskvalitet; de mådde allmänt bättre. Dessutom
tillfrisknade de snabbare och behövde inte ta antibiotika lika
länge som kontrollgruppen. Denna tendens höll i sig under
de tio dagar som patienterna följdes.
Det planeras även en studie vid Karolinska Institutet i Solna.
Erik Olsson, psykolog och doktorand vid Psykologiska institutionen vid
Uppsala universitet och verksam vid PBM Stressmedicin kommer att leda
en studie för att se om det går att göra något
åt stressrelaterade utmattningstillstånd med hjälp
av rosenrot som ett komplement till bland annat beteendeterapi.
I den ska 50 personer med diagnostiserat utmattningssyndrom enligt Socialstyrelsens
kriterier delta. Studien är dubbelblind och ska pågå
under fyra veckor. Man ska mäta förändringar i mental
prestation, stressresponsmönster, kortisolrespons, livskvalitet
och symtomuppskattning.
Treklövern rosenrot, schisandra och rysk rot
Det finns ett tiotal växter som man idag något slarvigt kallar
för adaptogener, men de som verkligen lever upp till kriterierna
är inte fler än fyra. Tre av dem, rosenrot, schisandra och
rysk rot tillhör idag några av våra mest populära
kosttillskott.
Rosenrot har en lång tradition i Norden. Den var en av Linnés
favoriter bland de nordiska medicinalväxterna och den har också
en lång läketradition hos samerna. Det är den adaptogen
som ger tydligast effekt på den mentala prestationen, till exempel
koncentration, tankeskärpa och upplevelse av glädje. Rosenrot
har också den bästa kliniska dokumentationen. Flera studier
visar att den hjälper vid trötthet och stress.
– Om vi står under långvarig eller upprepad stress
påverkas tillgången på energi i vår hjärna.
Anledningen är att omvandlingen av glukos till den energi som hjärnan
kan tillgodogöra sig, ATP, minskar. Rosenrot har en förmåga
att öka omvandlingen av glukos till ATP. Därmed får
hjärnan mer energi, tröttheten minskar och vi blir piggare,
säger Professor Panossian.
Ökar känsligheten
Även balansen av hormoner och signalsubstanser störs vid stress.
Kortisol, som aktiverar flykt- och försvarsfunktioner är bra
vid kortvarig stress. Men om stressnivån inte sjunker kan avstängningsmekanismen
avtrubbas och kortisolpåslaget blir konstant och skadligt.
De psykiska reaktionerna blir trötthet, utmattning, leda och olust.
Rosenrot ökar känsligheten hos kroppens viktiga feedbacksystem
så att kortisolmängden kan minska i tid. Vi kan återhämta
oss och vila, och stresströskeln höjs.
– Stress kan också minska tillängligheten av viktiga
signalsubstanser som serotonin och dopamin. Dessa är viktiga för
all kommunikation i hjärnan, och påverkar inte minst vår
förmåga att känna glädje och sexuell lust. Studier
visar att rosenrot tycks öka tillgängligheten och känsligheten
för serotonin och dopamin. Resultatet blir ökad glädje,
initiativkraft och livslust. Även depression tycks påverkas
positivt. Effekten av rosenrot kommer snabbt, ofta redan efter ett par
timmar.
Schisandra
Om rosenrot kan kallas för hjärnans normaliserare så
kan man kalla schisandra för kroppens. Den har en förmåga
att minska fysisk trötthet, öka uthålligheten och påskynda
återhämtningen efter ansträngning. I Kina används
schisandra framförallt för att ge ökad energi och ork.
Men också för att skydda och bevara kroppens organ.
Redan de gamla kineserna ansåg att schisandra är örten
som förlänger livet utan att man åldras.
– Med hjälp av vår moderna forskning vet vi nu att
schisandra har en skyddande effekt på hjärta, kärl,
lever och lungor. Örten verkar stimulerande på det centrala
nervsystemet. Schisandra har också visat sig vara antiinflammatorisk,
öka blodcirkulationen och höja dopaminnivåerna. Detta
ökar den sexuella förmågan och lusten, och minskar nedstämdhet.
Schisandra tas snabbt upp av kroppen. Redan efter 30 minuter finns den
ute i de stora organen, inklusive hjärnan. Den stannar också
kvar i kroppen länge.
Schisandra hjälper till att bryta ner olika ämnen och skyddar
levern mot gifter. Inte minst viktigt för den som tar läkemedel
som bryts ner i levern och för den som dricker alkohol. Bättre
kondition, mindre mjölksyra och bättre syreupptag står
också på schisandras pluskonto.
– Dess positiva inverkan på såväl vanliga motionärer
som otränade och elitidrottare har bevisats i flera studier. I
en studie kunde man se att intag av schisandra gjorde att vanliga motionärer
fick nästan lika höga värden som elitidrottare. Det visar
att kroppen blir mer lättränad med hjälp av schisandra,
säger Alexander Panossian.
Rysk rot
Traditionellt har rysk rot använts vid till exempel mental- och
fysisk trötthet, reumatisk värk, stress och impotens. Rysk
rot är antiinflammatorisk och har en positiv effekt på immunförsvaret.
Men det är viktigt att komma ihåg att den varken stimulerar
eller minskar immunförsvarets effekt.
Den modulerar, varierar det, så att det fungerar mer effektivt
beroende på vad det utsätts för. Den adaptogena effekten
märker man genom att den hjälper kroppen att hitta ett normalläge.
Detta gäller också vid återhämtning efter sjukdomar,
allt från enkla förkylningar till allvarligare tillstånd.
Rysk rot påskyndar återhämtningen.
Det finns också ett flertal publicerade studier som visar att
Rysk rot även har tydlig effekt vid förkylning och influensa.
Adaptogenen har visat sig ha antiviral effekt både när det
gäller RSV virus och Influensa A (Glatthaar-Saalmuller et al 2001)
.
Rysk rot har både en snabb och en långtidsverkande effekt.
Redan efter 30 minuter finns den ute i vävnaderna och 48 timmar
efter intaget finns 10 procent av de aktiva substanserna kvar.
Referenser
Saratikov et al: ”On the effect of salidroside on turnover of
catacholamines on brain”, Biological Sciences 6, 1978.
Brekhman, I.I., dardymov,I.V., ”New substances of plant
origin which increase non-specific resistance”. Annual Review
of Pharmacology, vol 8 1968.
Tuzov SF. ”Comparative characteristics of the effect of some CNS
stimulants on muscular capacity on men”. In: Stimulants of the
Central Nervous System, (Saratikov AS, ed.). Tomsk University Publishing
Press, Tomsk, pp. 156 161. 1968.
Medicinal Plant Res. (eds. Wagner, H., Hikino, H., Farnsworth, N.R.)
Vol. I.
Academic Press, London, New York, Tokyo 1985, p. 156 – 209.
Shevtsov, V.A et al: ”A randomised trial of two different doses
of a SHR-5 Rhodiola rosea extract versus placebo and control of capacity
of mental work”. Phytomedicine nr 10 2003.
Spasov, A.A et al: ” A double-blind placebocontrolled pilot study
of the stimulating and adaptogenic effect of Rhodiola rosea SHR-5 extract
on the fatique of students caused by stress during an examination period
with a repeated low-dose regimen.
Phytomedicine nr 7 2000.
Phytomedicine aug 2005.
Glatthaar-Saslmüller et al: ”Antiviral activity of an extract
derived from Siberian ginseng”. Antiviral Research 2001.